Jobbigt! Sakta men säkert har jag insett att tiden på sjukhuset kommer att överstiga tiden hemma, istället för att vi ska kunna vara hemma en vecka eller två mellan cytostatikablocken så ska vi vara glada om vi får komma hem någon dag emellanåt. Det vi har fått höra från läkaren idag är att man planerar ca 9-10 dagar mellan blocken då vi borde kunna vara hemma om det inte vore för infektionerna. Att han får en infektion mellan blocken som gör att han behöver behandlas med dropp och antibiotika på sjukhus är mer regel än undantag. Då man inte kan sätta igång med nästa cytostatikakur förrän infektionen är hävd och hans blodvärden börjar stiga så dröjer det mellan blocken. Som t ex nu, planen har varit att han ska påbörja nästa behandling redan på torsdag, 9 dagar efter senaste behandlingen, men i och med att han är så dålig nu räknar man med att få flytta startdatum till på måndag. Förhoppningsvist kan vi få spendera helgen hemma, men hela nästa vecka blir det "room without a view".

Igår kväll bestämde man att trots att han var dålig i magen sätta igång med morfin i droppet då han hade så pass ont. Han vaknade två gånger under natten med smärtor och man höjde då dosen något. Nu verkar smärtorna i munnen vara någorlunda under kontroll men han kan inte äta något och tandborstningen är jättejobbig för honom. Två gånger har vi idag varit ner till kiosken för att Oppli vill handla godis och båda gångerna satt han bara och luktade på godiset efteråt, han vågade inte stoppa något i munnen. En liten tröst i allt är att han åtminstone har viljan kvar att både komma ut ur rummet och att äta.

För magen fick han till slut ett lavemang vilket resulterade i att han kunde gå på toaletten men fick kramper under tiden han satt där. Nu hoppas vi att magen kan sköta sig själv framöver så att han slipper magknipen och lavemangen.

I det hela har det varit en stillsam och ledsam dag idag, både för insikten att vi inte kommer att kunna vara hemma så mycket de närmsta månaderna men framförallt för att Oppli har så himla ont i munnen och det inte finns mycket mer vi kan göra för honom innan det går över av sig självt.

 

Anette

28 juli 2008 15:58

Tack för bloggen, Ber för att Oliver snart slipper de onda blåsorna och att det kommer gladare dagar snart. Hör av dig om du/ni orkar med besök eller om du kan/vill ta en fika eller promenad. Kram Anette (en av mamma´s jobbarkompisar)

 

charlotte,bastkärn

28 juli 2008 19:34

Hej på er! Kristin har berättat om olivers kamp. Vi känner så med er och hållar alla tummar och tår för att allt ska gå bra..Marcus och Ida hälsar oxå.. kram från charlotte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...så nu gör vi äntligen slag i saken och höjer priserna en aning. Flera av er har påpekat att priserna är något låga med tanke på att överskottet går till Barncancerfonden men vi ville se till att få in lite beställningar innan vi justerade priset. ...

Blev så glad över att höra att insamlingen som Opplipengarna går till, "Tildes Minnesfond", inte avslutades den 25/7 utan fortsätter att samla in pengar till cancerdrabbade barn. Självklart kommer vi i o m detta att fortsätta att sätta in pengarna fr...

 En liten påminnelse om hur man beställer sin Oppligömma!En Oppligömma är den perfekta presenten till någon som du bryr dig om, du kan välja vännens favoritfärger till gömman samtidigt som du visar att du engagerar dig i barnen som drabbas av den för...

...innebär sol, bad, grilla, studsmatta och självklart att tillverka Oppligömmor   Vi börjar närma oss slutet av beställningslistan och tar tacksamt emot nya beställningar så att vi kan fortsätta virka/blinga på vår soliga veranda. I veckan har vi äv...

...ligger nu på köksbordet och inväntar morgondagen då de ska läggas på lådan för att påbörja resan till sina nya ägare. Mycket spännande då detta är de första Oppligömmorna som skickas iväg och lite nervös är jag ju över om de ska hålla måttet eller...