Ojojoj, för varje gång Oppli vaknar upp efter att ha varit hos sovdoktorn blir han bara argare och argare... Denna gång var det dags för en injektion cytostatika i hjärnvätskan (eller vad man nu kallar den) samt insättning av en sond. Vi var hoppfulla då han verkar ha accepterat dockan Bruce Lee och han frågade även läkaren igår om han kunde få pizza via sonden ;o)

Denna gång var han jätteledsen innan vi kunde åka ner till operation eftersom han inte fick äta något och då han numera äter som en häst hade han svårt att acceptera att han inte kunde få något som stillade hungern. Men synen och ljuden som möte oss när vi kom ner till uppvaket gjorde oss smått chockade, aldrig har jag sett min lilla kille så arg! Han skrek och fäktade med armarna trots att narkosen fortfarande hade honom i sitt grepp, rasande för att han inte kunde få en smörgås omgående och han var så arg på mig att jag till slut fick lämna rummet för att han skulle lugna sig. Innan jag gjorde det fick vi rapport från narkossköterskan att han, innan han ens hade vaknat, hade slitit ut sonden ur näsan på egen hand och hade varit som hon uttryckte det "helt hysterisk". Så var det med den sonden......

Med en smörgås i handen uppe på rummet lyckades han till slut lugna ner sig, men humöret hade fått sig en knäck och han var ganska nere. Att han sen fick reda på att han skulle behöva ta en sticka i fingret för ett blodprov gjorde honom inte direkt på bättre humör. När så kusinerna Liam och Joel med pappa Christian och mamma Kristin kom för att hälsa på hittade de en ledsen och deppad kille som knappt svarade på tilltal :o(
Det vände sakta men säkert och framåt kvällen var den babbliga, glada killen tillbaka igen och han började planera för hur alla sju skulle få plats i vårt lilla rum för att sova över! Att få leka med kusinerna igen gjorde oerhört gott och när han väl förstår vad det är de hade med sig i present är jag helt säker på att han kommer att jubla. Just nu förstår han inte vad ett playstation är och gitarren som hör till spelet "Guitar Hero" är för honom en vanlig leksaksgitarr. Både mamma och pappa kan knappt vänta tills vi får inspektera spelet och frågan är om det går att smygtesta det redan nu....man borde kunna klara det med ganska låg volym men tanken på att bli ertappad av någon ur personalen mitt i ett gitarrsolo får mamma att rodna....
Än så länge har vi inte märkt av några biverkningar av cytostatikan och han mår ungefär som förut. Inga problem med att äta och sover som en stock på nätterna, hoppas nu att det håller i sig länge!!!

Tack Liam, Joel, Christian och Kristin!!