Snacka om sovmorgon, kl 10.00 vaknade jag av att mannen stod i duschen och såg till min förvåning att Oppli fortfarande sov gott. Natten har varit hyfsad och Oppli verkade gladare och något mer utvilad även fast skillnaden var marginell. Dock förunnade han oss ett leende på morgonen, han busade med pappa och slog av honom kepsen och med tanke på att han inte har dragit på mungiporna på flera dagar var det som att se solen titta fram bakom molnen :o)

Strax före lunch tittade 3 läkare in till oss samtidigt och vi insåg hur trångt rummet egentligen var! Oppli blev något överrumplad och vägrade samarbeta med all denna publik och läkarna nöjde sig med hans löfte om att en av de kunde få titta honom i munnen imorgon istället, tvivlar på att han vill minnas det löftet imorgon...

Nytt för idag var att han fick en halv påse med trombocyter, blodplättar. Det för att hans egna börjar sina och precis som med blodet kan man fylla på med donerade blodplättar. Trombocyterna behövs för att få blodet att levra.

Kl 13.30 var det dags för ultraljud av magen, men vi fick aldrig något svar på om det fanns några synliga tumörer kvar då läkaren var något fåordig. Men vi tolkade hans mumlanden som hyfsat positiva besked och vi har ju redan sett att Opplis mage har krympt betydligt. Vi får dock ge oss till tåls och avvakta besked från våra läkare imorgon istället. Som vanligt nuförtiden när något känns läskigt för Oppli stänger han av och blir apatisk, så även nu inför ultraljudet. Men när han väl låg på britsen och insåg att det inte var så illa som han hade trott så slumrade han till och med in en stund.

Pappa åkte hem för att se till huset och hämta lite mer saker. Oppli och jag passade på att gå ner till kiosken igen för att köpa godis. Det börjar kännas som att dessa besök i kiosken är Opplis höjdpunkter på dagen även fast han inte äter något av det han handlar. Men förutom att stirra in i väggen och att då och då slötitta på en film är detta det enda han vill göra och vi märker att det glädjer honom att få handla detta godis. Men vad gör han då med allt godis då han inte äter upp det. Jo...han luktar på det och samlar allt i en påse som sakta men säkert börjar bli full. Idag fick han låna en sax och ägnade en lång stund till att klippa godiset i småbitar, skönt att se honom pyssla med något om än det känns som en något udda syssla att klippa godis.... Just nu har vi kommit till det stadie att han får göra allt som gör honom lycklig, inom rimliga gränser förstås. Igår fick vi förklara för honom att det varken var tillåtet eller möjligt för honom att få följa med i bilen när pappa skulle ut för att handla, det finns inte en chans att få plats med droppställningen i lilla micran :o(

Sakta men säkert känns det som att det börjar vända, värdena sjunker fortfarande men enligt personalen här är det enligt planen och inget att oroa sig över. Han är på något bättre humör och dagen har inte kännts lika tung som de senaste två, nu hoppas vi på ytterligare förbättring imorgon och att han snart kan få sluta lukta på godiset och börja äta istället.....