Nu märks det att Oppli börjar få det besvärligt. Han har fortfarande ont i halsen och har dessutom börjat få rejält ont i munnen då han har fått blåsor på tungan, tandköttet samt läpparna som följd av cytostatikan. Vi lyckades få i honom flytande alvedon blandat med lite grädde två gånger under natten och det tycktes lindra något. Men hur villig han än var att äta frukost imorse så fick han inte ner mer än några skedar yoghurt och sonden fick invigas.

Resten av dagen gick i ett väldigt lugnt tempo, både jag och Oppli slocknade efter frukost och sov gott i minst 3 timmar....det behövde vi :o) Men efter en sondlunch somnade Oppli åter igen och sov bort 3 timmar till under eftermiddagen. Han var trött, hade ont och var inte på humör att göra något alls....tills han plötsligt uttryckte en önskan om spaghetti och köttfärssås! Självklart har vi allt i matväg hemma förutom spaghetti *suck* men Oppli hade inget emot en tur ner till lilla affären, skönt att få lite luft....
Men åh så förtvivlat det är att se på när en liten pojke så gärna vill ha en portion spaghetti och köttfärssås men inte lyckas få ner en enda tugga för att han har så ont i mun och hals :o( Mamma fick nog och ringde sjukhuset där vi uppmanades att komma in och hämta lite starkare smärtstillande.
Det var precis som om tanken på att få bättre hjälp mot smärtorna fick Oppli på bättre humör och när vi väl hade hämtat medicinen skuttade han ut ur avdelningen och snubblade över sina egna fötter för att skrapa upp ena knät. En tapper kille bet ihop och nöjde sig med att få ett plåster tills vi hade kommit hem. Vad är ett skrapsår mot munnen full med blåsor!

Kvällen flöt på i en betydligt gladare atmosfär, Oppli och jag njöt av chips, en 10:e omgång av Stuart Little samt av att bygga ihop legohelikopern tillsammans. Allt medans pappa njöt av att äntligen få komma iväg att repa, det var han värd!
Vi är hemma, sonden sitter kvar, smärtorna är dämpade, och det känns som att saker och ting är någorlunda under kontroll....skönt!