...har kännetecknat denna helg!
Virkningen flyter på som den ska och nu har vi även fått stor hjälp i produktionen av mannen som sköter blingtillverkningen. Han har en fallenhet för detta pillergöra och har kastat sig över högen med bling som jag fick hem i veckan. Tack, tack, tack!!

De Oppligömmor som beställs nu får räkna med en leverans tidigast i mitten/slutet på juni. Visserligen märker jag att virkningen går smidigare och snabbare men jag vågar inte lova för mycket än...

Har räknat lite på leverans och emballage kostnader och kommit fram till följande fraktkostnader för Oppligömmor:
1-3 gömmor = 16:-
4-9 gömmor= 28:-
10-18 gömmor= 40:-
Tänk då på att ett set består av två gömmor....

...Blingproduktionen...
 

Nu har jag äntligen bestämt mig, jag flyttar denna blogg till facebook istället. Men i en något mindre och enklare form då jag känner att det mesta av Opplis resa är över, i a f den som har haft med hans diagnos och behandling att göra.

Bloggen har hjälpt mig att bearbeta allt som har hänt och i stundens hetta har jag varit beroende av att uppdatera den och samla ihop dagen som har varit. Men nu när Oppli är friskförklarad och vi vill lämna den tiden bakom oss så finns inte det behovet kvar i mig i samma utsträckning. Oppli mår bra, går på dagis och är en mycket glad och nöjd pojke numera.
Han kommer att behöva gå på regelbundna kontroller var tredje månad under några år och sedan ska det förhoppningsvist räcka med en gång om året.

Tack till er alla som har kommit med så fina och inspirerande kommentarer! Tack till alla som har varit en del av denna resa och som har betytt så mycket för oss!

Lägg till mig som kompis på facebook om ni vill fortsätta ta del av vad som händer i hans liv eller nå oss även på krommen@hotmail.com

Opplis feber sjunker inte, den stiger istället. Denna omgång känns ganska seg då det har tagit tid för Opplis värden att sjunka och med tanke på att de precis är på väg ner nu och att det kommer att ta ett tag innan de vänder så kan det även dröja innan han blir kvitt infektionen och vi kan åka hem igen.
Han har varit glad men trött och seg idag, när jag väl kom in till sjukhuset ville han mest ligga i sängen och klockan 17.00 gav han oss beskedet att han vill nattas. Inte bara vila lite utan det skulle vara hela baletten med tandborstning, pyjamas mm..... Vilket resulterade i en kvittrade glad pojke mellan kl 20.00 och 24.00 *suck* ;o)

Jag har börjat titta på saker som vi kan hitta på med honom när vi väl kommer hem. Bland annat hittade jag en konsert med Whitesnake på Hovet i december, Opplis favoritskiva just nu är senaste Whitesnake och han lyssnar på den jämt. Men jag blev faktiskt både arg och besviken på att man har satt 13-års gräns på en del konserter p g a ljudnivån. Kan någon förklara för mig hur man resonerar när man anser att ljudnivån är lägre på t ex en Idol-final i Globen än en Whitesnake konsert? Eller värst av allt, att man har satt rekommenderad 3-års gräns på Monster Jam!! Där inte ens hörselkåporna hjälper mot oljudet som bilarna orsakar!! Hyckleri och pengabegär, och ingen tänker på de barn som har idoler som inte är hämtade ur pop genren :o( En ironisk tröst att vi har köpt biljetter till Monster Jam och att Oppli åtminstone kan se fram emot detta, men han får snällt vänta 9 år till innan han kan se Whitesnake, Kiss, Zakk Wylde m fl. Snart sätter man väl även åldersgräns på att få lyssna på hårdrock hemma....

Vad segt det helt plötsligt kändes att komma igång med bloggandet igen! Nu har i a f det nya modemet installerats och vi är online igen.

Vi har lyckats vara hemma en hel vecka denna gång, Oppli har haft lindrig feber under hela veckan men då han har varit pigg så har vi ändå inte behövt åka in till sjukhuset för behandling förrän idag.
I morse fick vi väcka honom kl 10.00 och vi märkte snabbt att han var både varm och dämpad. När termometern visade 39,2 var det ingen tvekan om saken, det vara bara att åka in!
Av någon anledning så var det väldigt tufft för mig att se på när Oppli fick sin nål isatt denna gång, jag tror att de värsta känslorna börjar komma ikapp mig nu när vi är inne på sluttampen. Hittills har man tuffat på och jobbat hårt med att sysselsätta sig så pass mycket för att hålla tankar och känslor på avstånd. Men nu finns det inte så mycket mer med Olivers behandling att fokusera på, det kan nog jämföras lite med hur man hanterar en tuff dag på jobbet. I 8 timmar gör man sitt bästa för att hålla igång, och när man sedan kommer hem sjunker man ner i soffan, utmattad när tröttheten till slut hinner ifatt. Men förr eller senare har man vilat klart och är redo för nya tag och så ska det väl även vara i den här situationen. Mitt mantra dessa dagar är "Snart är allt normalt igen, snart är allt normalt igen..."

Oppli har även börjat få väldigt ont i munnen igen och idag har hans ena kind svullnat ordentligt, man har konstaterat att han har en infektion i kroppen och satt in antibiotika så förhoppningsvist lägger sig både svullnaden och febern snart. Han får numera endast sondmat då han inte ens klarar att svälja vatten och vid ett tillfälle under eftermiddagen kräktes han när Björn preparerade sonden innan matning. Det enda som kom upp var blodblandat slem och först blev jag förskräckt över att det kunde vara blod från magsäcken. Men snabbt insåg vi att det var blod från blåsor och slemhinnor från hals och mun, han sa även att det kändes som om blåsorna lossnade. Stackarn fick även lite näsblod men fann sig förvånansvärt väl i situationen, tror nog att både mamma och pappa blev mest rädda där ett tag... Så nu får han även morfindropp för att lindra de värsta smärtorna, tyvärr hjälper inte morfinet så pass att han klarar att äta men åtminstone slipper han ligga och jämra sig konstant över smärtorna.

Vi blir förmodligen kvar några dagar på sjukhuset och då Björn jobbar hela denna vecka får jag ställa in mig på att vara här hela tiden. Så jag passade på att åka hem för att få sova en natt till i min sköna säng hemma.

Tack vare Bella kommer det att dröja lite innan jag kan fortsätta blogga, rättare sagt dröja tills jag får mitt nya modem....
Vi sitter på sjukhuset och väntar på att Oppli ska bli klar med blodtransfusionen samt få nålen bortplockad. Hans blodvärden var så pass låga idag att man inte vågar skicka hem honom utan en liten påfyllning. Tröttheten har suttit i fram tills nu, det är fascinerande att se hur snabbt det nya blodet verkar, han blir genast piggare och får en bättre färg i ansiktet och på läpparna. I övrigt mår han bra och vi hoppas nu på att kunna vara hemma några dagar innan det är dags för feber och infektioner, jag hyser ingen tvivel om att det blir så då han har fått en infektion efter varje behandling hittills. Men sen så ska vi väl allt vara klara!!

Vi gick igenom vaccinationsplanen med läkaren idag, Oppli kommer att behöva ta om de vaccinationer som han har fått på BVC tidigare men det startar vi inte med förrän nästa vår. Dessutom vill man vaccinera honom mot vattkoppor för att förenkla vid ett ev återfall. Något som jag tyckte var olustigt att diskutera, det känns konstigt att planera inför ett ev återfall, lite läskigt liksom....

Idag har jag varit hos frisören för en "disaster recovery", jag gjorde misstaget att vara min frisör otrogen och det fick jag ångra bittert, mycket bittert :o( Jag var så missnöjd med frisyren att jag gömde den så gott det gick innan jag fick en tid hos Hanna. Så nu har hon räddat mitt anseende med klippning, färgning samt extensions....jösses vad nöjd jag är!! Kanske kan jag våga mig på att visa ett kort framöver.

Som sagt, få se när jag kan skriva härnäst, nu är det snart dags att åka hem. Oppli har fått sin snurrmedicin och Björn håller på att packa ihop. Håll tummarna för att kampen med nålen går hyfsat smärtfritt nu!!

På sjukhuset sov man till kl 10.00 och hemma i villan sussade jag gott till kl 11.00, det behövde vi alla....
Oppli var mycket tröttare idag och man beslutade att sätta tillbaka sonden redan idag så att Björn slapp truga på honom mat och medicin. Han har legat i sängen hela dagen med undantag för turen till kiosken, förstås.
Han har dock inte haft några smärtor i magen mer, förhoppningsvist handlade det hela bara om att han var hård i magen så nu kör vi på med medicin som ska underlätta det hela.

Jag kom iväg till slut för att leverera katterna som nu får ett nytt fint hem i Stockholm. Efter att ha haft ett rum att röra sig i mestadels av tiden så får de nu en hel lägenhet samt till och med sova i sängen, det är de värda men nog kändes det sorgligt att lämna iväg de! Så nu har vi "bara" 6 katter kvar som behöver ett nytt hem, någon som är sugen??

Jag fick trösta mig med att åka till sjukhuset för att pussa på pojkarna igen. Oppli var så trött och somnade snabbt, ser fram emot att spendera lite mer tid med honom imorgon.

Fick besked om att Oppli och Björn har varit uppe till ca 03.30 inatt, stackars pojkar. En vanlig röntgen, en skiktröntgen och ett ultraljud visade ingenting och när pojkarna väl hade lyckats kliva upp på morgonen lyckades lillkillen bajsa lite. Hoppas nu att det gör susen!

Jag lämnade in min älskade lilla katt Puh för kastrering idag, något ångestfylld då han nu är 3 år gammal och har varit fertil fram till nu. Fullkomligt underbar katt som tyvär måste flytta till ett nytt hem i o m kastreringen :o(
Efter veterinärbesöket begav jag mig raskt till sjukhuset samt passade på att handla med lite lyxfrukost till familjen. Oppli blev jätteglad över att se mig och ville sitta i mitt knä hela tiden, han var trött och hade ingen lust att leka alls idag.

Jag var tvungen att lämna familjen igen för att hämta Puh, även hans kompis Bella fick följa med för vaccinering då båda flyttar tillsammans ikväll. Dock ringde de nya ägarna för att berätta att matte var inlagd på sjukhuset, hade jag möjlighet att komma förbi med katterna imorgon istället. Så planerna att sova med pojkarna ikväll fick avblåsas, istället boade jag in mig tillsammans med katterna i arbetsrummet för att tillbringa kvällen där. Jag hade precis släpat fram fåtöljen till datorn, hunnit se på första avsnittet av "Livet i Fagervik" som jag har velat se länge när Bella lyckades putta modemet i golvet för att därmed orsaka bredbandsavbrott *grrr* Leverantören lovade att skicka ett nytt modem så fort som möjligt....kattf*n....

Sovmorgon, frukost på rummet och en liten titt på morgonens barnprogram. En välbekant procedur innan vi kommer igång med dagen.
Idag har Oppli varit trött och lite hängig, hans humör är det inget fel på men han väljer att sitta i knä och gosa framför att bygga lego eller leka med bilar. Med tanke på att Oppli normalt inte gosar i första taget märks det tydligt hur medtagen han är av denna omgång cytostatika. Han orkade dock med en promenad till kiosken för att köpa en jordgubbsfestis som han var mycket bestämd med att man bara fick dricka på torsdagar, så den skulle sparas. 2 timmar senare var flaskan tom, det gladde mig dock då även det är kalorier :o)

Frukosten gick ner ordentligt men sen började hungern avta, inget till lunch och bara några smörgåsrån till mellis. Det verkar inte som att han har börjat få blåsor ännu och kortisonet brukar göra honom hungrig så vi vet inte riktigt vad detta kan bero på. Tröttheten kanske?

När vi väl hade avklarat läkarbesöket och försöket att få ner lunch återstod ett besök på lekterapin. Men då sade Opplis kropp ifrån och han slocknade istället i sängen för att sova gott i ca 2 timmar. Snälla syster Emma gick ner till lekterapin för att norpa åt sig några nybakade muffins till oss då Oppli inte orkade själv. Och jag som hade bestämt mig för att välkomna min nya kommande frisyr med en viktminskning på några kilon.... nåja, jag fick ta till den gamla, kvinnliga ursäkten att en gång i månaden är det ingen idé att försöka stå emot choklad ;o)

Pappa dök upp med middagen, Oppli hade beställt hamburgare från en viss kedja och med tanke på hans minimala matintag under dagen var det bara att hålla god min. Skönt att se honom äta något i alla fall!
Efter Bolibompa bestämde Oppli sig för att dra ner rullgardinen och släcka lampan så jag passade på att pussa godnatt och smita hem. På hemvägen nåddes jag av beskedet att en mycket god vän var på väg till akuten med andningssvårigheter. Jag har ingen aning om hur det har gått och jag tänker på dig hela tiden!!
Hemma kom nästa smäll, Björn ringde för att berätta att Oppli har svåra magsmärtor som kommer i intervaller samt att han hade kräkts upp sin sond. Så eländig, matt, oduglig och så oerhört långt borta och maktlös jag känner mig nu!! Vi kan bara hoppas att det inte är en upprepning utan att han "bara" är lite hård i magen och förstoppad denna gång. Så pojkarna får roa sig med röntgen under natten och jag kan bara sitta vid telefonen för att invänta besked.