Idag hade någon av de underbara sköterskorna kokat ägg till frukost och hönsmamma som man har blivit så skalade jag det och pillade bort det gula då Oppli bara gillar det vita i ägget. Hemma brukar katterna älska att få resterna efter Opplis frukosttallrik då det gula är allt som intresserar de... Tyvärr blev inte ägget långvarigt då han kräktes upp det under kortisoninjektionen. Tydligen kan man känna av medicinen som injiceras via porten och få smak av den i munnen, fråga mig inte hur!? Då kortison smakar ganska illa var det inte så konstigt att han reagerade så och från och med nu får han alltid tuggummi när det är dags för medicin.
I början förde jag noggranna anteckningar på alla kontroller, prover och medicinering som han fick men nu har jag tröttnat rejält på det då det bara blir mer och mer. Han får kortison, medicin för biverkningar, medicin för att njurarna ska fungera bra, medel som ska hålla magen igång (han har inte varit på toaletten sedan lavemanget i måndags), man kontrollerar blodstatus, blodtryck, syresättning, urinprover, vikt, bukomfång, tömmer katetern mm med täta intervaller. Och mer lär det bli då första kuren med cytostatika (cellgifter) startar imorgon, kan man förstå att killen börjar tröttna och när läkaren var inne i morse viskade Oppli till mig "Mamma, jag vill inte att han ska vara här, han får inte röra mig!"

Men lyckan var stor när kompisarna Wendela och William dök upp! Turligt nog fanns läkaren i närheten då Oppli pladdrade på och stolt visade upp akvariet som finns på avdelningen, nu fick han äntligen se att Oppli är en glad och go kille! Han poängterade även till mig att detta med kompisar var den bästa medicinen och hur tydligt såg man inte det just då :o)
Kompisarna hade bl a med sig filmen "Cars" som är Opplis favorit just nu, den har redan hunnit gå några vändor nu under eftermiddagen och kvällen..

Dagen till ära hade Oppli valt en rosa/orange klänning med smala axelband matchat med mörkblå sidenboxershorts med spidermantryck. Wendela och William är vana vid att se honom i klänning så ingen reagerade på klädseln. Jag hade tvekat bara en kort sekund när jag valde att ta med mig klänningen och kjolen till sjukhuset då jag vet att Oppli gillar kläderna och blir glad av att ta på sig de. Då får andra tycka vad de vill, huvudsaken nu är att hitta de saker som han blir glad av!
Under besöket kom syster Elin in med en tavla med magnetfigurer som hon använde för att förklara för barnen hur de låg till med elaka celler, vita blodkroppar, "guldmedicinen" (cytostatikan) och att man kan tappa både hår och apetit av behandlingen. Vilka svåra saker att försöka förklara för en fyraåring...men med hjälp av magneterna tror jag att Oppli tog in lite, han har redan upprepat vad Elin förklarade om att de elaka cellerna går sönder av guldmedicinen och att cellerna finns i hans mage.

Även mamma fick ett mycket välkommet besök idag, jobbarkompisen Jeanette tog med mig på promenad och en fika på slottet. Tjejerna på jobbet har varit fantastiska, och det kändes oerhört skönt att på något sätt återkoppla till verkligheten och få ta del av det som händer utanför sjukhusväggarna. Tack William, Wendela, Angelica, Danne och Jeanette för en bra dag!