Aldrig har man väl kunnat föreställa sig att cytostatikabehandlingar, sondmatning och morfindropp ska utgöra ens vardag!! Men nu när man sitter mitt uppe i det hela känns det inte konstigare än att titta på TV eller städa badrummet..... Hela förmiddagen flöt på med de vanliga sysslorna, frukost, tandborstning, medicinering och blodprov. Oppli vaknar varje morgon med orden "Jag har sovit gott!" varpå jag alltid svarar "Vad bra, det har jag med!" vilket resulterar i att han vill ha upp mig ur sängen fortast möjligt. Nu har jag äntligen förstått vad det är han menar, han tror att "gott" betyder "färdigt" och blir mäkta förbryllad över att jag inte vill gå upp ur sängen när jag säger att jag har sovit färdigt. Förvirring, och det har pågått länge!!!

Ett avbrott i vardagen var att det kom ett paket till Oppli, hans gosehund Sara har varit ute på vift och fått åka hem i ett postpaket. Hon glömdes hos kusin Hilda i Örebro i lördags och detta är första gången Oppli har varit utan henne, det har dock gått förvånansvärt bra med hunden Matilda istället. Oppli uttryckte sin förvåning över att Sara plötsligt luktade grisöron (vad han nu har fått det ifrån) och krävde att hon skulle ta några varv i tvättmaskinen. Börjar misstänka att Sara har fått åka boskapstransport hit, men hon är ju en hund så ;o)

Efter lunch snubblade vi över de alltid så glada clownerna som underhöll några av barnen i korridoren. När de frågade Oppli vem jag var och vad jag hette nöjde han sig med att svara att jag var hans pappas fru, hmmm....

Under kvällen fick jag en stor dos skvaller och kvinnlig värme, det gör så otroligt gott att sitta och prata om allt mellan himmel och jord med goda vänner. Tack tjejer, jag älskar er!