Sovmorgon - gissa om det behövdes?! Med andra ord såg vi föräldrar idag världen med något piggare ögon. Skönt!
Vi singlade slant och lotten föll på Björn att åka hem för att hämta hit fler livsnödvändiga saker att fylla det lilla sjukhusrummet med, som t ex plattång, leksakstelefon och pincett. Under tiden roade Oppli och jag oss med att ta en tur till stora kiosken, just ja....denna gång ville han ha tidningen Okej för att det följde med några pins som han har tänkt att sätta på sin kavaj. Igår köpte han tidningen Barbie för att det följde med ett glitterläppglans :o)

Vår favvoläkare kom in till oss idag, hon kom med besked om att nästa cytostatikakur förmodligen kan startas på fredag nästa vecka. Om vi har tur ger det oss en eller två dagar hemma beroende på hur fort han hämtar sig efter operationen. Vet inte om jag kan säga att återhämtningen hittills har kännts så bra, han har mer ont än vad vi hade förväntat oss och suget efter mat har ännu inte kommit tillbaka. Det enda vi får i honom är sondmat och dillchips. Dessutom har han börjat få en lätt feber och blodproverna bekräftar att han har en inflammation i kroppen. Dock vill läkaren avvakta med att ge antibiotika då febern inte är så hög, vi får helt enkelt avvakta och se...och det har vi blivit ganska bra på....

Jag berättade för personalen att Oppli har en önskan om att få se sin stora idol Sanna Nielsen uppträda ikväll och syster Håkan satte genast igång med att snickra ihop en barnrullstol med droppställning så att han inte behövde vara utan morfinet under uppträdandet. Konstruktion blev dock ganska ranglig och jag gissar att han blev nerröstad av övrig personal  så han fick snällt plocka isär konstverket igen. Men Håkan, det är tanken som räknas, så tack! Istället tog man beslutet att ge honom en bonusdos morfin innan och efter konserten men tyvärr kom vi aldrig så långt.

Vi hade en superöveraskning till Oppli, han skulle få finbesök! Strax innan besöket verkade det som att smärtorna i buken tilltog och han fick en bonusdos, detta resulterade i att han slumrade in och i princip stängde av. Vi vet inte om det berodde på morfinet, smärtorna eller det faktum att han är nyopererad och fortfarande omtumlad av det. Men när inte ens Sanna Nielsen kan få fart på killen då är det något allvarligt fel! Denna fantastiska ängel hade tagit sig tid innan konserten för att besöka Oppli och fick sitta i en halvtimme med att försöka få kontakt med lillkillen. Hon kämpade tappert och försökte med alla medel få honom att åtminstone titta på henne, men det enda hon fick var svar i form av nickar eller skakningar på huvudet. Hon lyckades få ur honom att hans favoritlåt är "Strong" och inte ens att höra henne sjunga den för honom gjorde tricket. Mamma och pappa var slagna med häpnad, det här var totalt oväntat!! Killen som i normala fall lovprisar Sanna och pratar om hur fin hon är och hur vackert hon sjunger. Som envisas med att han vill åka hem till henne och fika och som har en bild på henne på väggen bredvid sängen hemma. Vi berättade för Sanna att han sist han träffade henne vid en skivsignering bad henne att flytta hem till honom för att bli hans mamma och nu ligger han i sin säng och vill inte ens titta på henne :o(
Min teori är att han i form av en normal fyraåring är helt övertygad om att världen snurrar runt honom och idag var inte rätt dag för honom att ta emot något besök alls, Sanna får helt enkelt återkomma då han mår lite bättre ;o) Vadå kändis? Försök förklara det begreppet för en fyraåring!!

Innan hon dök upp hjälptes vi åt att göra ett fint kort till Sanna, mamma fick skriva och pappa hjälpa honom att sätta dit klistermärken som han valde ut. Då Oppli inte är alltför mobil och sjukhuskiosken ingen guldgruva begav jag mig till stan för att hitta en liten present till henne från Oppli. Då han inte var med försökte jag komma på något som han gillar och tänka mig in i vad han skulle välja till Sanna själv. Samtidigt ville jag att det skulle vara något som hon kunde tänkas uppskatta (är ju lite osäker på om hon gillar dillchips). Och kom fram till den ultimata presenten, lite bling-bling i form av ett fint armband, och var roligt det var att se att det passade så fint på henne :o)
När Sanna och Frida hade gått kom talförmågan tillbaka sakta men säkert och man märkte att han trots fasaden hade uppskattat hennes besök. Då han hade feber och ont i magen ville inte läkaren släppa ner honom till konserten så vi fick istället sätta på skivan och njuta av den en stund. Frida ringde och undrade om vi hade lyckats ta oss dit då Sanna gärna vill tillägna en låt till sin nya kompis. Oh, vad han hade gillat det! Jag minns honom då han såg henne sjunga i Örebro, när alla andra sjöng med och hoppade upp och ner så satt han stilla på pappas axlar, förtrollad av musiken, sammanbiten och koncentrerad!

Sanna; vi kan inte tacka dig nog för att du tog dig tid med Oppli! Lycka till med livet och karriären! Frida; tack för att du fick det att hända!

En gammal Oppli kommentar som jag kom att tänka på idag: "Mamma, när ska Pantera vara med i melodifestivalen?" Logiskt tänkande fyraåring med Sanna och Pantera som största idoler, Sanna har ju redan varit med i melodifestivalen, så.....