Vad lugnt och skönt det är på avdelningen på helgerna! Sen frukost med nybakade, ljumna scones, sköterskorna har en förmåga att skämma bort oss och vi älskar de för det :o)

Vi lyckades övertala Oppli till att ta några klunkar yoghurt och en halv smörgås innan det var dags för dillchipsen. Svårövertalad, men det gick till slut, ett tag var han frestad till att strunta i dillchipsen men sen tog begäret överhand och efter frukosten begav sig Björn och Oppli ner till kiosken för att fylla på förråden. Och jag virkade, har nu kommit upp i 3 mössor, två fuskkragar, 6 par pulsvärmare och håller på med en mössa till Oppli, allt stickat eller virkat. Handarbetet i kombination med TV-tittandet är mitt sätt att hålla borta onda tankar, som att ha både livrem och hängslen! På gott och ont....

Ryktet om Sannas besök har spridit sig, t o m vår käre kirurg som besökte Oppli imorse hade fått veta det på något sätt.... Han berättade att Oppli kunde få bli av med pumpen som ger lokalbedövning i såret och på så sätt bli lite mer rörlig. Hans sätt att avgöra om operationen är lyckad hänger på om Oppli kan få maten att passera tarmarna och ut, men imorse hade det  inte kommit ut något ännu så han får snällt vänta! Imorgon kan vi ge honom beskedet att luft har passerat och på sköterskornas reaktion förstod vi att det var mycket positivt, men det är sällan Oppli får så mycket beröm för att prutta, tvärt emot den goda uppfostran han har fått ;o) Oppli har fortfarande ont och rör inte gärna på sig i onödan, natten har fördrivits med att växelvist hjälpa honom att kissa samt att vända honom från sida till sida då han inte lyckas göra det på egen hand. Då han har sovit väldigt mycket idag beslöt vi att skära ner på morfindosen, tröttheten kan vara ett tecken på att han får mer morfin än vad som går åt till smärtorna. Överskottet sänker honom helt enkelt.

För att så smidigt som möjligt plocka bort pumpen, som sitter kopplad till en slang under huden, fick Oppli lugnande på kvällen. Det gick hur bra som helst men det bästa av allt var att det fick honom att börja äta! Nu tror jag att hans matvägran har att göra med att han har haft så ont i magen de senaste två veckorna och med tanke på att magen nu förmodligen känns som ett enda stort blåmärke har han inte velat stoppa i sig alltför mycket. Men med lite "snurrmedicin" i kroppen släppte denna mentala blockering och han fick i sig en portion köttbullar med ris samt en halv portionspizza. Underbart! Dessutom kan han numera vända på sig på egen hand, han måste ha känt sig mer handikappad av pumpen än vad vi har trott. Nu hoppas vi att han är mer rörlig imorgon och att han äter med normal apetit, för då kan vi hoppas på att få komma hem på tisdag!

När jag sitter och läser alla fina kommentarer till denna blogg slår det mig att några kanske vill skicka privata hälsningar men som inte vet hur de ska nå oss. Alla som vill kan nå oss på krommen@hotmail.com

Tack till alla som tänker på oss! Det betyder så oerhört mycket och många gånger hjälper det oss att klara dagen!!!!