Och så var kur nummer 4 igång! Det började dramatiskt med en tur ner till sovdoktorn, någonting i kommunikationen mellan operation och avdelningen fungerade inte så när vi väl fick reda på att det var dags att åka ner skulle vi ha varit där för länge sen.... det var full fart på avdelningen imorse kan jag lugnt säga.
Anledningen till operationen är att han för varje kur behöver en injektion cytostatika i ryggen och behöver vara sövd för att få det.
Opplis solstrålehumör höll i sig tills han vaknade efter narkosen, som vanligt arg som ett bi. Denna gång krävde han att få vara själv i uppvaket, något svårt att tillgodose då Oppli inte var den ende som vaknade till liv efter en operation. Han skrek, sparkade och grät och lugnade inte ner sig förrän han fick komma upp på rummet och serverades en pizza till lunch. Då var det någon som lyckades komma åt solstråleknappen och allt var lugnt igen :o)

Oppli var lite ledsen över att behöva missa skaparverkstan som är här på måndagar mellan 10-12, just när han var hos sovdoktorn! Så de snälla tjejerna gjorde iordning en bricka med färger, glitter, papper och två ramar att måla på. Fast det blir ju aldrig lika roligt att sitta på rummet och pyssla som ute med de andra barnen. Men jag tror nog att Oppli mer ser fram emot tjejernas sällskap än barnens, han verkar lite betuttad i dem och jag har varit lite förvånad över hans pysselentusiasm som inte hör till det normala....

Så efter lunch och fyra timmars uppvätskning satte man igång med cytostatikan i droppet. Det är med blandade känslor som man ser honom ta emot medicinen, det är den som gör honom frisk och utan den skulle han inte överleva men det är också den som gör livet så besvärligt för honom på grund av de tunga biverkningarna. Denna vecka kommer han förhoppningsvist att må bra men vi räknar inte med att kunna vara hemma många dagar efter kuren innan det är dags att läggas in igen. Blåsorna i munnen och infektionerna kommer alltför snabbt inpå :o(