När jag kom till sjukuset på förmiddagen var det fortfarande oklart hur och när operationen ska genomföras. Kl 10.30 deltog vi i sista röntgenpasset för den här omgången och det visade sig att kontrastvätskan åter igen har passerat hela vägen igenom Opplis system. Kirurgen som kommer att genomföra operationen hade ett långt samtal med oss idag om ingreppet. Man kan som sagt inte se något stopp men all kontrastvätska har inte kommit ut utan en del ser ut att ha samlats i depåer i tunntarmen, ganska långt ner. Det är där man misstänker att problemet sitter men man kan aldrig vara säker på hur det ser ut förrän man väl har det framför sig på operationsbordet. Kirurgen gick igenom alla tänkbara scenarior och var väldigt noga med att stämma av vad som kändes OK för oss och vad vi kände oss tveksamma inför. I korta drag kan jag säga att vi gav mannen fria tyglar, det är ju ändå han som är experten! Oppli har redan berättat att han har haft en träff med Kerstin som har visat honom hur en stomipåse fungerar, så det är jag beredd på. 
Vi hoppas på att det är ett enkelt scenario som blir synligt under operationen, att han t ex är trång i en del av tarmen som kan åtgärdas genom att man tar bort en del bindväv. Det värre scenariot är att en större del av tarmen är skadad och då kopplar man en stomipåse innan den skadade delen som då kan avlasta tarmen så att den kan läka i lugn och ro. Påsen ska vara tillfällig och kommer att tas bort då allt ser normalt ut igen. Så alla scenarior hittills kändes acceptabla med tanke på omständigheterna, så nu återstår bara att hoppas att det inte dyker upp värre scenarior som läkarna inte har kunnat föreställa sig. :o(
Han erkände även att det är mycket sällan som man stöter på dylika problem under en cancerbehandling, i de flesta fall då tumörer uppstår i buken har barnen problem under tiden som tumören växer och tar plats. I Opplis fall har ju problemen uppstått efter att tumörerna så gott som har försvunnit och det ger läkarna huvudbry.

Oppli satt och slickade på sitt godis då kirurgen kom in i rummet och det var något svårt att övertyga kirurgen om att Oppli inte tänkte äta något utan nöjde sig med att slicka försiktigt på godiset. Vad trodde han? ;o) Här sitter vi och diskuterar en trasig tarm och stomipåsar samtidigt som vi låter Oppli proppa sig full med godis.... Han var så babblig och sprallig att kirurgen efter en stund erkände att han övervägde att avvakta med operationen då pojken verkade så pigg. Snabbt stoppade vi alla planer som lutade åt det hållet, vänta bara tills kvällen kommer så får du se en liten kille som ligger och vrider sig och skriker av smärta! För att inte tala om hur han fyller kräkpåsarna på löpande band!

Kvällen visade sig dock bli lugnare än så, visst hade han ont men inte i någon större utsträckning och han hanterade det riktigt bra. Dock fick vi vänta på en operationstid till 23.30, en lång väntan och en ännu längre väntan framför oss. Om några timmar får vi gå ner till uppvaket för att vara med honom när han vaknar och vi har fått höra att man gärna vill ha kvar honom ca 4 timmar där innan vi får gå tillbaka till avdelningen. Framåt småtimmarna med andra ord.....