Sovmorgon - gissa om det behövdes?! Med andra ord såg vi föräldrar idag världen med något piggare ögon. Skönt!
Vi singlade slant och lotten föll på Björn att åka hem för att hämta hit fler livsnödvändiga saker att fylla det lilla sjukhusrummet med, som t ex plattång, leksakstelefon och pincett. Under tiden roade Oppli och jag oss med att ta en tur till stora kiosken, just ja....denna gång ville han ha tidningen Okej för att det följde med några pins som han har tänkt att sätta på sin kavaj. Igår köpte han tidningen Barbie för att det följde med ett glitterläppglans :o)

Vår favvoläkare kom in till oss idag, hon kom med besked om att nästa cytostatikakur förmodligen kan startas på fredag nästa vecka. Om vi har tur ger det oss en eller två dagar hemma beroende på hur fort han hämtar sig efter operationen. Vet inte om jag kan säga att återhämtningen hittills har kännts så bra, han har mer ont än vad vi hade förväntat oss och suget efter mat har ännu inte kommit tillbaka. Det enda vi får i honom är sondmat och dillchips. Dessutom har han börjat få en lätt feber och blodproverna bekräftar att han har en inflammation i kroppen. Dock vill läkaren avvakta med att ge antibiotika då febern inte är så hög, vi får helt enkelt avvakta och se...och det har vi blivit ganska bra på....

Jag berättade för personalen att Oppli har en önskan om att få se sin stora idol Sanna Nielsen uppträda ikväll och syster Håkan satte genast igång med att snickra ihop en barnrullstol med droppställning så att han inte behövde vara utan morfinet under uppträdandet. Konstruktion blev dock ganska ranglig och jag gissar att han blev nerröstad av övrig personal  så han fick snällt plocka isär konstverket igen. Men Håkan, det är tanken som räknas, så tack! Istället tog man beslutet att ge honom en bonusdos morfin innan och efter konserten men tyvärr kom vi aldrig så långt.

Vi hade en superöveraskning till Oppli, han skulle få finbesök! Strax innan besöket verkade det som att smärtorna i buken tilltog och han fick en bonusdos, detta resulterade i att han slumrade in och i princip stängde av. Vi vet inte om det berodde på morfinet, smärtorna eller det faktum att han är nyopererad och fortfarande omtumlad av det. Men när inte ens Sanna Nielsen kan få fart på killen då är det något allvarligt fel! Denna fantastiska ängel hade tagit sig tid innan konserten för att besöka Oppli och fick sitta i en halvtimme med att försöka få kontakt med lillkillen. Hon kämpade tappert och försökte med alla medel få honom att åtminstone titta på henne, men det enda hon fick var svar i form av nickar eller skakningar på huvudet. Hon lyckades få ur honom att hans favoritlåt är "Strong" och inte ens att höra henne sjunga den för honom gjorde tricket. Mamma och pappa var slagna med häpnad, det här var totalt oväntat!! Killen som i normala fall lovprisar Sanna och pratar om hur fin hon är och hur vackert hon sjunger. Som envisas med att han vill åka hem till henne och fika och som har en bild på henne på väggen bredvid sängen hemma. Vi berättade för Sanna att han sist han träffade henne vid en skivsignering bad henne att flytta hem till honom för att bli hans mamma och nu ligger han i sin säng och vill inte ens titta på henne :o(
Min teori är att han i form av en normal fyraåring är helt övertygad om att världen snurrar runt honom och idag var inte rätt dag för honom att ta emot något besök alls, Sanna får helt enkelt återkomma då han mår lite bättre ;o) Vadå kändis? Försök förklara det begreppet för en fyraåring!!

Innan hon dök upp hjälptes vi åt att göra ett fint kort till Sanna, mamma fick skriva och pappa hjälpa honom att sätta dit klistermärken som han valde ut. Då Oppli inte är alltför mobil och sjukhuskiosken ingen guldgruva begav jag mig till stan för att hitta en liten present till henne från Oppli. Då han inte var med försökte jag komma på något som han gillar och tänka mig in i vad han skulle välja till Sanna själv. Samtidigt ville jag att det skulle vara något som hon kunde tänkas uppskatta (är ju lite osäker på om hon gillar dillchips). Och kom fram till den ultimata presenten, lite bling-bling i form av ett fint armband, och var roligt det var att se att det passade så fint på henne :o)
När Sanna och Frida hade gått kom talförmågan tillbaka sakta men säkert och man märkte att han trots fasaden hade uppskattat hennes besök. Då han hade feber och ont i magen ville inte läkaren släppa ner honom till konserten så vi fick istället sätta på skivan och njuta av den en stund. Frida ringde och undrade om vi hade lyckats ta oss dit då Sanna gärna vill tillägna en låt till sin nya kompis. Oh, vad han hade gillat det! Jag minns honom då han såg henne sjunga i Örebro, när alla andra sjöng med och hoppade upp och ner så satt han stilla på pappas axlar, förtrollad av musiken, sammanbiten och koncentrerad!

Sanna; vi kan inte tacka dig nog för att du tog dig tid med Oppli! Lycka till med livet och karriären! Frida; tack för att du fick det att hända!

En gammal Oppli kommentar som jag kom att tänka på idag: "Mamma, när ska Pantera vara med i melodifestivalen?" Logiskt tänkande fyraåring med Sanna och Pantera som största idoler, Sanna har ju redan varit med i melodifestivalen, så.....

 

Ninna

14 september 2008 08:45

Vad kul att det blev av Jessica och gick att ordna! Du måste vara världens bästa och mest engagerade mamma som ordnande detta. Och Sanna måste vara lyckligt lottad att få vara Idol i Olivers universum, det är stort! Även om det inte blev ett himlastormande möte med pussar och kramar och massa prat så är det viktiga att hon kom och att Oliver vet att hon varit där och kommit upp bara för att hälsa på HONOM. Gissar att ni tog kort och dem kommer han kunna titta på och glädjas åt många gånger, att Sanna suttit hos honom i hans rum på sjukhuset. Svensktoppen börjar snart så skruva på radion så får ni säkert höra Empty Room och minnas och prata lite om att hon var hos er igår :-). Hoppas febern och infektionen ger med sig snart så ni hinner komma hem ett tag innan nästa behandling. Må så gott från Ninna (som är riktigt avundsjuk på ert Sanna-möte - kändisgalen som jag är ;-))

 

Karolin

14 september 2008 09:43

Wow, vilken grej. Hoppas du dokumenterade detta med bilder. Så coolt för Oliver att ha när han skall till dagis o visa... :) Jonas är "lätt" avundsjuk och uttryckte: Gryyymt (förklaring: cool), jag gillar ju också henne, kan hon komma till mig också?

Skönt att operationen gick så bra och att de faktiskt kunde ta bort det som besvärat. Man vill ju liksom ha bekräftelse på att det verkligen fanns något som stökade o att nu är det borta.

Imorse när jag gick ut o hämtade tidningen var det bara 5 grader, brr. Solen skiner dock så jag skall ut i trädgården lite. Vid ytterdörren står dina fantastiska pelargoner som jag fick sticklingar av. De blommar jättefint och påminner om dig hela tiden :) Det kanske börjar bli dags att ta in dem. Klarar de frost??

Jessica, du är fantastisk som orkar skriva hela tiden och jag är jättetacksam för att få ta del av ert liv just nu. Jag vet att det är svårt för dig att få egen tid och kunna slappna av. Jag skulle så gärna prata med dig om hur DU mår och känner. Det måste vara så mycket tålamod, spänningar, ilska o glädje hela tiden. Du vet att du kan ringa när som helst.

STOR KRAM till dig o familjen

PS. Jonas undrar om Oliver gillar tatueringar? DS

 

Maysan

14 september 2008 11:13

Hej alla tre.
Vilken spännvid ert senaste dygn har bjudit på.
Jag är säker på att O kände in Sanna´s närvaro. Vilken fantastisk tjej!
Karin o jag rös, log och var lite fuktiga i ögonen, när vi tänkte på detta medans vi fixade "kokosbollarna". Vi saknar er alla tre, ni finns ständigt i våra tankar. Huset är så tyst, och ingen liten kille som ropar: HEJ!!! PS. Skickade över din blogg-länk till Karin H igår DS
Krama O försiktigt från oss alla.

 

Frida M

14 september 2008 12:53

"Mamma, när ska Pantera vara med i melodifestivalen?"

 

Karin o Ulf

14 september 2008 13:44

Oliver, Björn o Jessica!

Ni finns i våra tankar. Underbart Jessica
för din blogg. Nu kan vi följa med vad som händer utan att behöva besvära er på sjukhuset
Kramar från Karin o Ulf

 

Jeanette

14 september 2008 17:36

Sitter här med tårarna rinnande nerför kinderna. Så synd att Oliver inte var så pigg när hans stora idol tog sig tid att besöka honom.

Jättefint gjort av Sanna!

Antar att ögonblicket finns förevigat på bilder så att han kan minnas stunden senare :-)

Kram på er!

 

Frida M

17 september 2008 18:12

Oj, hela min kommentar kom ju inte med! Jag tyckte i alla fall att det var en himla gullig kommentar från Oliver, den om Pantera!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...så nu gör vi äntligen slag i saken och höjer priserna en aning. Flera av er har påpekat att priserna är något låga med tanke på att överskottet går till Barncancerfonden men vi ville se till att få in lite beställningar innan vi justerade priset. ...

Blev så glad över att höra att insamlingen som Opplipengarna går till, "Tildes Minnesfond", inte avslutades den 25/7 utan fortsätter att samla in pengar till cancerdrabbade barn. Självklart kommer vi i o m detta att fortsätta att sätta in pengarna fr...

 En liten påminnelse om hur man beställer sin Oppligömma!En Oppligömma är den perfekta presenten till någon som du bryr dig om, du kan välja vännens favoritfärger till gömman samtidigt som du visar att du engagerar dig i barnen som drabbas av den för...

...innebär sol, bad, grilla, studsmatta och självklart att tillverka Oppligömmor   Vi börjar närma oss slutet av beställningslistan och tar tacksamt emot nya beställningar så att vi kan fortsätta virka/blinga på vår soliga veranda. I veckan har vi äv...

...ligger nu på köksbordet och inväntar morgondagen då de ska läggas på lådan för att påbörja resan till sina nya ägare. Mycket spännande då detta är de första Oppligömmorna som skickas iväg och lite nervös är jag ju över om de ska hålla måttet eller...