Kl 04.30 avlöste Björn mig, då hade Oppli varit vaken i två timmar och haft ont i magen. Trots påsen på sonden fortsatte han att kräkas, dock i mindre mängder och inte lika ofta.
Kl 08.00 hade vi tid för röntgen, nu börjar Oppli bli så van vi detta då det är fjärde gången på ett dygn som han röntgas. Man kunde fortfarande inte utläsa något från röntgenbilderna så vi fick snällt vänta på kirurgernas utlåtande; operation eller inte operation...

Helt plötsligt blev Oppli bajsnödig och då han hade svårt att kontrollera detta fick han på sig en blöja. Detta var ett gott tecken då det kanske trots allt inte är stopp i tarmen och man avvaktade med beslut om operation. Kanske, förklarade läkarna, kan det vara så att all vätska som han har fått i droppet har hjälpt till. Men tyvärr fortsatte magsmärtorna och kräket rann fortfarande ner i sondpåsen. Dessutom fick han även feber under förmiddagen och man satte in antibiotika parallellt med alvedonet som han får. Trots omständigheterna är han så oerhört glad och positiv, det är inte många gånger under dagen som han har blivit ledsen och deprimerad utan han har anpassat sig till denna nya situation väldigt bra.

Han fick en påse blod under eftermiddagen och läkaren hoppades att man kunde sätta in lite näring i droppet under natten då det var länge sen han fick något i sig. Han har gått ner nästan två kilo på bara några dagar och ser väldigt tunn och utmärglad ut. Han har börjat visa tecken på att han är hungrig men då han inte ens får dricka vatten är det helt uteslutet med mat :o( Det är ett under att han är så pigg trots allt.....