Sovmorgon, som alltid. Vi har lyckats bra med att vända på dygnet, Oppli somnar inte förrän framåt 22.00 och när medicinen kommer in vid 08.00 har vi svårt att komma upp. Idag har han sovit mer än tidigare under dagen, gissar att det till viss del beror på morfindroppet. Dock har man trappat ner dosen tillräckligt mycket för att droppet kunde kopplas loss på kvällen. Det kändes lite ovant att se Oppli så pass fri och obehindrad, den stackarn har ju varit fjättrad vid droppställningen alltför länge nu. Han fick en morfindos via sonden och klarade sig hela kvällen på den, om allt går bra i natt innebär detta att vi kan åka hem imorgon. :o) Idag fick vi träffa självaste överläkaren och han upplyste oss om att det måste gå minst 16 dagar mellan behandlingarna, d v s från dag 1 på ena kuren till dag 1 på nästa. Detta innebär att om alla värden ser bra ut framöver kan nästa kur komma igång runt den 20:e augusti. Men att vi ska kunna vara hemma fram tills dess är alltför mycket att hoppas på, några dagar här och där är nog det bästa vi kan få!

Jag blev bortbjuden på fika idag, Ulrika och Johan skulle på bio samt romantisk middag och innan dess njöt vi av att sitta under markisen och titta på regnet. Vad skönt det är att få komma ut och träffa lite annat folk än personalen här, hur fantastiska de än är!

På kvällen kom dagens stora överraskning, en av sjuksköterskorna här har en man som jobbar som ambulansförare och tog med sig Oppli ner för att hälsa på honom. Strålande av glädje kom han tillbaka och berättade om hur han hade fått sätta på blåljus och sirener, fått åka en runda samt mycket annat. Han har varit fascinerad av ambulanser ändå sedan vi kom hit så detta var något alldeles speciellt för honom, eller som han uttryckte det till ambulansförarna "Det här var jättekuligt!"

Tack U & J för förströelsen! Tack Janne och Kalle för att ni visade min lilla kille ambulanserna!