Berg och dalbana är riktigt kul att åka, men en känslomässig sådan är oerhört utmattande. Opplis humör går verkligen upp och ner och man kan aldrig veta vad som kommer och hur han mår när man vaknar på morgonen.

Idag har vi haft en liten kille på ett strålande humör, ingen vågade koppla bort droppet igen så smärtorna var under kontroll. På förmiddagen betades den obligatoriska turen till kiosken av och efter det kom tjejerna från skaparverkstan in med en liten bricka färger och pyssel till Oppli som han kastade sig över.

Läkaren som skrev in oss är tillbaka från semestern och det var roligt att träffa henne igen. Hon berättade att cytostatika är beställt till nästa torsdag men att det är hans värden som avgör om han kan påbörja behandlingen då eller inte. Just nu är hans vita blodkroppar så smått på väg uppåt men ingen kan säga hur fort det går innan de är tillbaka på ett normalt värde. Blir det inte på torsdag så blir det på måndag, det är i alla fall säkert. Han har en infektion i sin kropp men ingen kan säga vart så man fortsätter med den breda antibiotikan i några dagar till. Men huvudsaken för oss just nu är att vi märker av en förbättring i hur han mår och han har varit mycket piggare idag än vad han har varit på länge!

Då Jessan behöver åka tillbaka hem idag passade vi tjejer på att ta en shoppingrunda innan det var dags för hemfärd. Oppli ville inte att Jessan skulle åka och började nästan gråta när hon sa hej då :o(
Jag följde med mor hem till oss så att hon ska slippa sova själv i huset, som kompensation för det tvingade jag henne att spela Guitar Hero ;o) Försökte sälja in spelet till henne med argumentet att hon inte kunde vara sämre än barnbarnen och lovade henne lite hårdträning.....