Kl 08.00 blev vi uppryckta av en stressad sjuksköterska som hade fått en tid för Oppli hos sovdoktorn för nästa cytostatikainjektion kl 08.30 På 20 min lyckades vi klä oss, duscha och klä Oppli, bädda rent hans säng med nya sängkläder, byta dropp samt ge honom morgonmedicinen. Inte så illa pinkat...
Som väntat vaknade Oppli ur narkosen arg som ett bi och hungrig som en oxe. Skrek efter spaghetti och köttfärssås och ville absolut inte ha mamma i samma rum som honom. :o( En ny sond hade han fått och läkaren informerade oss lite senare att man även hade tagit ytterligare benmärgsprov som visade sig vara fri från cancerceller. Skönt! Med en frisk benmärg klarar han behandlingen mycket bättre men det finns inget som säger att benmärgen fortsätter hålla sig fri från cancern, det är bara att hålla tummarna nu! Så då var vi igång med cytostatikakur nummer två, den är snarlik den första kuren men med lite andra preparat än sist. Dock får han den cytostatika igen som gav honom blåsor i munnen och vi hoppas så mycket att biverkningarna som kommer nu ska vara något mildare!

Ett besök till kiosken resulterade i ett tårflöde då vi sa nej till ytterligare lösgodis. Oppli har minst ½ kilo godis kvar sen tidigare besök att äta upp (sönderklippt) och då han numera konsumerar sötsaker på löpande band har han fått uppgiften att äta upp det han har i påsen innan vi fyller på den igen. Detta gjorde att turen till lekterapin lite senare var något nedstämd, Oppli surade, ville hellre upp till rummet och vägrade prata med sköterskan som presenterade sig där. Jaja....

I övrigt har Oppli varit på ett strålande humör idag och full av energi. Detta har fått mig att må mycket bättre och gårdagens tunga humör försvann snabbt. Att vi dessutom fick två roliga besök gjorde inte saken sämre, först tittade morfar och Maria förbi sedan kom även farbror Daniel, Sandra och kusin Hilda. Oppli hade fullt upp med att roa alla, byggde lego, lekte med ballonger och tog sig även tid till en liten fika med oss alla.
Ett partytrick han har börjat med är att rycka loss stora tussar med hår för att visa upp och självklart tycker han att det är jättekul när han ser alla chockade miner. De senaste dagarna har det börjat lossna alltmer och idag börjar han se något tunnhårig ut, skulle gissa att det mesta är bort till på onsdag. Det är hår överallt och Björn tjatar om att vi ska raka bort det som finns kvar men jag vägrar, hur skönt kan det vara när stubben ramlar ner innanför kragen?
Ett första tecken på illamående kom idag, han var jättesugen på korv med mos till middag men när han skulle sätta sig vid bordet vände han sig bort och sa att korven luktade så illa så att han inte kunde äta den. Så nu har man ökat på  medicinen mot illamåendet. Kortisonet börjar även det så smått ge effekt, efter kvällens sista sondmatning som borde ha fått honom mätt och belåten tjatade han efter chips och popcorn och vi fick lova honom att gå och köpa det i kiosken imorgon.

Pappa har varit jätteduktig idag, jag övertalade honom till att följa med till blodgivningen och till slut följde han med trots att han har stor sprutskräck. Tyvärr skickade sköterskan tillbaka honom då hon ansåg att han inte var redo för detta, trots att Björn hade bestämt sig för att ge blod hängde hans kropp inte alls med på noterna och reagerade starkt på de blodprover som behövde tas. Men det är ju tanken som räknas och detta är därmed dagens goda gärning!