När en liten kille somnar 21.30 på kvällen är det svårt att få liv i honom på morgonen och jag har inte hjärta att väcka honom i onödan heller då han behöver all vila han kan få. Men då både sjuksköterskan står med termometern i handen och undersköterskan vill ha en vikt på honom får jag peta lite försiktigt på honom, klockan är 10.00

Han har fått en tygdocka av personalen som pappa har hjälpt honom med att rita ansikte och hår på. Dockan som Oppli kallar "Ingenting" har både en port med tillhörande slang, sond i näsan samt en liten låda med plåster, sprutor, provrör mm. Oppli har under förmiddagen varit fullt sysselsatt med att ge Ingenting sondmat, medicin, ta blodprover samt byta plåster. Han börjar bli riktigt duktig på att hantera sprutor och vet precis hur det går till att ge sondmat. Det är riktigt roligt att titta på när han pysslar med dockan då han även har anammat sjukhusterminologin och flitigt använder ord såsom blodprov, cytostatika, zantac, blodtryck mm. Kan man bli mer lillgammal än så? ;o)

Natten har gått så pass bra att vi fick klartecken att åka hem idag, Oppli vaknade bara en gång under natten och då lyckades jag få honom att somna om utan att vi behövde ge en extrados morfin så nu vågar man skicka hem oss! Dock behöver vi komma tillbaka redan imorgon men snälla som de är har personalen lyckats ordna så att vi inte behöver vara tillbaka förrän på eftermiddagen, man har skjutit på schemat ett halvt dygn och som sagt varje timme hemma är otroligt värdefull för oss. Tusen tack!
Behandlingen går annars enligt schemat och vi kommer att hinna med 3 kurer på 2 månader vilket är snabbare än vad jag hade trott. Jag såg redan framför mig hur vi kan återgå till vårt normala liv redan under november men dagdrömmarna stoppades av en sköterska som påminnde mig om att han förmodligen behöver en lång stund på sig för att återhämta sig efter avslutad behandling då den är så tuff och intensiv. Vi får nog låta honom börja på dagis på deltid och öka allteftersom han mår bättre.

Pappa och mormor kom strax före lunch och vi gjorde oss redo för hemfärd. Plåstret som sitter över nålen i porten behövde bytas då det hade släppt lite och läkte in bakterier. Under höga skrik och stora protester förstås, förstår inte vart den där terapeuten har tagit vägen som vi har blivit lovade....
Oppli hade i alla fall blivit lovad en tur till leksaksaffären för att lösa in ett presentkort som han har fått, han fick välja fritt och trots våra försök att leda in honom på t ex lego eller något annat stimulerande valde han en stor batteridriven motorsåg *suck*.
Till lunch fick han en pizza som han lyckades få i sig några bitar av och detta är det första han har ätit på flera dagar nu!!!

Eftermiddagen och kvällen har fungerat helt smärtfritt men vi fortsätter för säkerhets skull att regelbundet ge honom alvedon och morfin, vi vill att han ska ha det så bra som möjligt den korta stunden han får vara hemma. Vad konstigt det känns att hela familjen sover hemma, man har liksom vant sig av med de få rutiner man hade hemma och blir något rådvill när det börjar närma sig läggdags......