Upp med tuppen, nja...inte ens tuppen är uppe så tidigt numera ;o) Nuförtiden sätter han inte igång förrän efter 09.00 på morgonen och det var väl ungefär då (eller något senare ändå) som vi kom upp.

Stekte frukostpannkakor innehållande fil och banan till frukost och de gjorde succé. Dock brast mitt hjärta när Oppli med tårar i ögonen lade ifrån sig gaffeln och sa "Jag önskar att jag kunde äta som ni gör, det gör så ont i min mun när jag gapar!" Dock lyckades han få i sig pannkakorna när vi skar ner de i ännu mindre bitar så att han inte behövde gapa så stort när han förde in de i munnen. Det fungerar hyfsat med alvedon och morfin och han behöver inte ens gå på konstant smärtlindring, han äter det mesta förutom det som är lite syrligt och kan svida i munnen som t ex smultronen han fick till pannkakorna.

Han blev trött ganska snart efter den sena frukosten och vi la oss ner i hans säng för att vila. Precis innan han skulle till att somna gjorde jag misstaget att fråga honom om han ville gå till dagis för att hälsa på efter tuppluren. "Jaaa" sa han, blundade och tio minuter senare tittade han upp och sa "Mamma, jag kan inte sova, jag vill gå till dagis nu!" Sagt och gjort, jag skjutsade dit honom i den gamla sittvagnen som vi har införskaffat och han var på ett strålande humör. Tjejerna fick varsin kram och sedan visade han upp sitt trumfkort, en pruttkudde som han hade valt ur skattkistan på sjukhuset. Det pruttades så det stod härliga till och det var helt underbart att se Oppli så glad och avslappnad. Det enda som gjorde att han skiljde sig från de andra barnen var att han blev trött fortare och fick sätta sig i en fåtölj för att vila. Inget av barnen kommenterade heller hans hår. Så fort han kom innanför dörren åkte kepsen av och han har numera inte mycket mer än några fjun på huvudet. 

På kvällen passade vi på att grilla och inte förrän sent slog det mig att den enda som har sovit middag idag är jag själv som tog en lur på soffan i två timmar.... Oppli har för första gången på väldigt länge klarat en hel dag utan att sova. Måste erkänna att luften gick ur mig idag, att äntligen få komma hem igen och att hela tiden hålla ett vakande öga på Oppli för att leta efter symptom på en infektion eller annat har tagit på krafterna. När man sedan upptäcker att han är glad, hyfsat smärtfri och inte lika trött som förväntat slappnar man av lite och då....snark.....