Oppli vaknade bara en gång inatt för att han hade ont och då fick han lite smärtlindring i sonden av mig. Annars har natten varit lugn och han verkar ha sovit gott. Skönt efter den vilda kampen med plåster och nål igår... tyvärr blir Oppli alltmer hysterisk för varje gång ett plåster ska tas bort eller en nål ska sättas och igår behövdes emla plåstret tas bort innan nålen kunde sättas i porten. Vi fick tvångshålla honom och han skrek, hyperventilerade och skakade i hela kroppen. Så nu har vi återigen bett personalen att jaga på terapeuten som kan hjälpa honom med detta, det börjar bli akut nu!!

Han har väldigt ont i mun och hals nu och verkar dessutom vara stel i nacken och käkarna, han har svårt att röra huvudet och att öppna munnen. Stelheten kan även det vara en biverkning från cytostatikan och han ser ut som att han har nackspärr. Under morgonen kopplades morfindroppet på vilket underlättade en hel del för honom samt så fick han en påse blod för att hans blodvärden var så pass låga.

Han har sovit mycket idag, en lång stund på förmiddagen innan Björn kom med bussen och sedan återigen flera timmar på eftermiddagen. Han ville  komma upp i min famn för att sedan somna där, och jag vägrade lägga ner honom i sängen igen. Fortfarande är det pappa som är bäst när det gäller och denna ömhetsbetygelse till mamma kommer så sällan att jag njuter av varje sekund. Detta gjorde att jag kom iväg hemåt senare än planerat men vad gör väl det när man får gosa med sin son en stund!

Temperaturen hade stigit till 39,1 på kvällen trots att han nu har fått antibiotika i ett dygn och det kändes inte helt OK att åka hem. Men nu står han ju under övervakning, har pappa där, smärtlindring och dropp så det finns inte mycket mer jag kan göra för honom just nu ändå.