Vi sov in i det längsta för att samla krafterna vilket visade sig vara ett klokt beslut. Det blev en mycket lång och jobbig dag!
Kl 10.00 infann sig Oppli och jag på sjukhuset igen och han var redan då lite dämpad. Vi hade packat övernattningsväskan men var tillräckligt optimistiska för att lämna den i bilen.... Det började med en hysterisk blodprovtagning som togs från ett stick i Opplis finger, blodet rann och lillkillen skrek så att taket nästan lyfte. Efter att sjuksköterskan hade undersökt Oppli och konsulterat med läkaren bestämdes det till slut att man ville ha en röntgenbild på hans mage. Både för att se om det fanns avföring som stoppade upp i tarmen och för att se hur sonden låg då vi misstänkte att den satt fel. Tid för röntgen fick vi snabbt och svar kom att ingen avföring fanns i tarmen och att sonden satt för högt upp, m a o hade man denna gång fört in den för kort... Dessutom kunde man se att tunntarmen var något förtjockad men ingen kunde svara på vad det kunde bero på.

Vi tillbringade mesta tiden i undersökningsrummet på avdelningen, Oppli på en brits och jag på en pinnstol, höjden av komfort! Kl. 14.00 förbarmade sig en undersköterska över oss, serverade mig en paj och vi fick flytta in till ett av rummen där Oppli fick en riktig säng att ligga i. Dock grumlades glädjen något i och med beskedet att man var tvungen att sätta en nål i Opplis port för att kunna medicinera och ta blodprov genom den. För att underlätta fick han ett emla-plåster samt svälja lite lugnande medicin och fick sedan stå ut med pärsen att både få sonden nertryckt 6 centimeter till samt få nålen isatt. Han var ganska slut efter det :o(

Kl. 15.15 fick han en tid för CT-röntgen, man ville se om han hade s k frigaser i tarmen, något som kan tyda på läckage. Precis när vi gjorde oss i ordning för att gå ner kom dunderkräkningen och vi började misstänka att det var stopp någonstans i tarmen då kräket var något illaluktande. Han hade även diarré och nu började smärtorna i magen att öka i styrka. Iväg till röntgen för andra gången idag, han var jätteduktig och är så oerhört bra på att ligga still trots att kramperna i magen får honom att vilja dra ihop sig! Vi fick svar direkt att det inte fanns några frigaser i tarmen, vilket var positivt men ändå inte gav några svar på vad som orsakade hans besvär.

Kl 16.00 kräktes han igen och vi fick besked om att man ville göra en kontraströntgen. För att kunna göra det kopplades det på en pump till sonden för att få i honom kontrastvätskan sakta och säkert. Han kräktes lite kl 18.00 samt 20.00 och tid för röntgen var satt till 21.00 Barnkirurgen kom upp till oss för att berätta lite om ev ingrepp beroende på vad röntgen visade. Men då Oppli har lågt antal vita blodkroppar just nu och därmed mycket känslig för infektioner vill man inte operera förrän det är absolut nödvändigt. Vi hoppades på att han hade kvar tillräckligt mycket kontrastvätska i kroppen för att röntgen skulle vara effektiv, men tyvärr var det inte så, man kunde inte se något på bilderna och en ny kontraströntgen bokades in.
Denna gång ville läkarna att kontrastvätskan skulle gå in snabbare så att han hann behålla vätskan i kroppen, samtidigt som man gav honom medicin mot illamåendet. Ny pump kopplades på sonden och efter 45 minuter kräktes Oppli upp vätskan igen :o(

Han hade nu i princip kräkts en gång i timmen och hade magsmärtor med jämna intervaller. Klockan hade hunnit bli mycket och 24.00 kom kirurgerna upp för att diskutera tillståndet med oss. Att något är fel i hans mage och tarm råder det ingen tvekan om, problemet är att man inte kan se vart och vad som orsakar problemet. Man var överens om att inte göra ett akut ingrepp under natten men förvarnade oss om att det med stor sannolikhet skulle komma till en operation under morgondagen beroende på vad röntgenbilderna som planeras att tas kl 08.00 imorgon visar. Någon kom på den snillrika idén att Oppli kunde få en påse kopplad till sonden så att kräket kunde samlas där istället för att han ska behöva kräkas upp det! Med tanke på att han har så ont och att påsen till sonden kanske inte var tillräcklig bestämde Björn och jag oss för att sitta uppe i skift under natten och jag får den äran att inleda jourtjänstgöringen.