Då Oppli endast är kopplad till kompisen en kort stund på morgonen samt på kvällen fick vi lov att komma ut med honom även idag. Han var så pigg och glad under morgonen att vi inte ens behövde vänta in läkarens besök utan kunde dra iväg strax före lunch.
Turen gick denna gång ner till centrum där vi intog lunch på en pizzeria/pasteria. Oppli hade beställt en pizza men fick snabbt smak på min carbonara, så nu är blodpuddingen glömd och fixeringen har hamnat på carbonara istället..... Vi stötte på en av sjuksköterskorna på gågatan och Oppli blev något konfunderad, men glad, över att se någon ur personalen utanför den vanliga miljön. Efter en glass på ett café begav vi oss tillbaka, vi hade ju besök att se fram emot :o)

Han somnade som en stock och vaknade en kort stund därefter gråtandes. Stackars liten blir jätteledsen ibland utan att veta varför och det är så svårt att trösta honom. Efter att ha hulkat och gråtit i min famn en bra stund lugnade han ner sig och vi satte oss i soffan i föräldrarummet för att titta på Bamse. Oppli hade ännu inte hämtat sig från sin attack och var blyg, tillbakadragen och fortfarande ledsen när Azadeh, Aida och Tobias kom. Han blev lite upplivad av presenten som han fick av Aida, ett par underbara sandaler med klack, och vägrade släppa ifrån sig de. Men prata ville han fortfarande inte :o(

Azadeh hade med sig otroligt god persisk mat till oss som vi njöt av till middag. Tack du underbart goa människa!!
Oppli beställde såklart carbonara till middag och mamma hittade några frysta portioner på ICA runt hörnet, tack och lov. Nu har han ätit mat hela dagen och inte behövt sondmat, det känns skönt.

Jag har ju glömt att berätta att Oppli har fått brev från dagis! Några av barnen har ritat teckningar och fina bilder till honom och han blev jätteglad över det. Vi har lovat att sätta upp de på väggen hemma så fort vi kommer hem. Tack alla barn och fröknar!!
Apropå hem så har vi fått löfte om att få åka hem imorgon om allt fortsätter att gå bra. Oppli får sin sista kur cytostatika 6-7 på kvällen och sen ska "bara" nålen ut ur dosan innan vi blir utskrivna. Yippie!!!

PS Jag har börjat lägga in lite bilder även i äldre inlägg!

Inatt vaknade Oppli olycklig och ville att jag skulle lägga mig bredvid honom i sängen. Självklart säger mamma och gör honom till viljes varefter vi båda ligger och skruvar på oss i över en och en halv timme utan att våga säga ifrån. Till slut somnar Oppli och jag smyger mig därifrån, trött som tusan, för att sedan vakna vid sjutiden igen och få upprepa proceduren. Denna omgång med cytostatika har gjort honom tröttare och mer kelig än tidigare vilket gör att han söker närkontakt oftare. I och med att Oppli har haft en stor "pappa är bäst"-period tar jag tacksamt emot varje tillfälle till gos som ges även om klockan är två på natten!

Läkaren hade inget speciellt att komma med idag då behandlingen tuffar på som den ska. Dock påpekade hon då jag nämnde Olivers trötthet att denna omgångs cytostatika går åt benmärgen hårt vilket gör honom tröttare. Dessutom kommer han förmodligen att behöva längre tid för att återhämta sig då benmärgen är extra utsatt denna gång. Jag frågade henne även om vaccinationer inför en utlandsvistelse (som t ex till Afrika) och hon rekommenderade att vi väntar minst 3 månader efter att han blir friskförklarad innan vi gör ev vaccinationer. Suck, vilken lång tid, och vi som skulle ha legat på stranden på Ibiza idag.....

Björn åkte hem en stund på dagen och Oppli blev bortkopplad från droppet några timmar under eftermiddagen, han önskade att få gå ner till vattnet och mata fåglarna. Och tänk så förvånade vi blev när vi snubblade över en rockfestival med gratis entré i parken vid ån! Och vi som fick sälja våra biljetter till Rockweekend och inte trodde att vi skulle få någon musikupplevelse i sommar! Inte för att det var så mycket till upplevelse men jag känner mig väldigt lättroad just nu och tar tacksamt emot varje tillfälle till förnöjelse som ges. Vi stod ut sisådär en låt innan vi båda längtade till fåglarna ;o)

Pappa kom tillbaka med blodpudding och lingonsylt till Opplis stora glädje. Ingen av oss har någonsin behövt steka blodpudding och gjorde det nu med stora fejkade leenden, allt för Oppli! Han åt, det enda förutom sondmat som han har fått i sig sedan i onsdags och han var lycklig. Han fick följa med mig till tvättstugan idag och vill sedan dess följa med mig varje gång. Sista turen var han så trött att jag fick bära honom men han envisades ändå med att få följa med. Vad är det som är så kul med en tvättstuga??

För första gången under OS ställde jag väckarklockan för att gå upp tidigt och se en match. Bordtennis, Jörgen Persson i kvartsfinal, kl 07.30. Ganska mysigt att koka lite kaffe och krypa ner i den sköna fåtöljen för att slumra framför TVn....
Mor bjöd på lunch nere i byn innan vi for iväg till bussen. Hon har städat och lagat mat i en hel vecka nu och vi är oerhört tacksamma för det!

Jag tog bussen in till stan och hoppades på att hinna till sjukhuset innan det började regna, och så klart höll regnet uppe fram tills dess jag klev av bussen...när jag väl kom in till centrum stod det som spön i backen och jag saknade både jacka och paraply :o( Det regnade som mest när jag kom fram till resebyrån och tja, varför inte... Oppli har önskat sig en resa till Afrika för att se en massa djur och jag har lovat honom att göra allt vi kan för att han ska få göra det när han blir frisk. Först gäller det bara att ta reda på vaccinationregler och åldersgränser för safariutflykter så att det inte faller på det. Utrustad med diverse kataloger och ett löfte från Sofia att hon skulle kolla upp åldersgränser fortsatte jag min färd mot ICA, Oppli har beställt blodpudding och vägrar äta annat. Genomblöt, frusen, tungt lastad upptäckte jag att blodpuddingen var slut och personalen på ICA upplyste mig om att det sällan händer att just blodpuddingen är slut. Jag vädjade till henne, min son vill bara ha blodpudding just nu och det finns ingen annan affär på gångavstånd, snälla, har ni inget på lagret?? Men icke, tvärslut! Jag insåg att jag framstod som en neurotisk mamma med en väldigt bortskämd son och var så nära att vråla ut att min son har cancer, ge mig blodpudding nu... men bet så klart ihop och gav mig snällt av mot sjukhuset i hällregnet :o(

En liten tröst var att Oppli skrattade gott när han fick se sin blöta mamma, han var på bra humör men märkbart påverkad av cytostatikan. Jag blev förvånad över att se att biverkningarna denna gång kom direkt, han är blek och hålögd, väldigt trött och blir ofta ledsen och deprimerad utan någon direkt orsak. Dock blev han upplivad av resebroschyrerna och pekade ut allt han ville se, vilket slutade i en jorden runt resa ;o) Ska försöka få honom att hålla sig till åtminstone en kontinent och det lutar fortfarande åt Afrika...

Torsdag morgon och det är full fart på Oppli! Natten har gått bra, han har inte vaknat av smärta och vi har dessutom lyckats sänka morfindosen något.

Då mormor åker hem imorgon bestämde vi att pappa åker in med Oppli till sjukhuset och jag sover hemma för att sedan skjutsa mormor till bussen på fredag. Oppli hjälpte till med att packa sin väska och skulle prompt ha med sig motorsågen till sjukhuset, hmm...  Han övertalade även mormor att baka en äppelkaka till honom som han ville ha med och som ingen annan fick smaka. När han väl äter en bit av den äter han bara äpplena ;o)

Jag fick en rapport av Björn under kvällen, man satte igång med cytostatikan kl 18.00 och denna sort ska gå med 12 timmars intervaller under två dagar, m a o så sätter man igång denna cytostatika kl 18.00 på kvällarna och 06.00 på morgnarna. Sedan byter man till en annan sort som jag har för mig ska gå med liknande intervaller. Den cytostatika man nu börjar med påverkar tårvätskan vilket gör att Oppli behöver ögondroppar för att inte torka ut. Under denna kur får han inte den sorten som orsakade blåsorna i munnen och jag hoppas att ingen av de andra sorterna som han får nu har samma biverkan så att han slipper denna smärta åtminstone en gång!
I övrigt rapporterade Björn att Oppli var pigg som bara den och babblade med alla han mötte. Det är inte så ofta personalen får se honom sådan och det måste vara skönt för Oppli att få en chans att visa sin normala, charmiga sida lite då och då. :o)

När en liten kille somnar 21.30 på kvällen är det svårt att få liv i honom på morgonen och jag har inte hjärta att väcka honom i onödan heller då han behöver all vila han kan få. Men då både sjuksköterskan står med termometern i handen och undersköterskan vill ha en vikt på honom får jag peta lite försiktigt på honom, klockan är 10.00

Han har fått en tygdocka av personalen som pappa har hjälpt honom med att rita ansikte och hår på. Dockan som Oppli kallar "Ingenting" har både en port med tillhörande slang, sond i näsan samt en liten låda med plåster, sprutor, provrör mm. Oppli har under förmiddagen varit fullt sysselsatt med att ge Ingenting sondmat, medicin, ta blodprover samt byta plåster. Han börjar bli riktigt duktig på att hantera sprutor och vet precis hur det går till att ge sondmat. Det är riktigt roligt att titta på när han pysslar med dockan då han även har anammat sjukhusterminologin och flitigt använder ord såsom blodprov, cytostatika, zantac, blodtryck mm. Kan man bli mer lillgammal än så? ;o)

Natten har gått så pass bra att vi fick klartecken att åka hem idag, Oppli vaknade bara en gång under natten och då lyckades jag få honom att somna om utan att vi behövde ge en extrados morfin så nu vågar man skicka hem oss! Dock behöver vi komma tillbaka redan imorgon men snälla som de är har personalen lyckats ordna så att vi inte behöver vara tillbaka förrän på eftermiddagen, man har skjutit på schemat ett halvt dygn och som sagt varje timme hemma är otroligt värdefull för oss. Tusen tack!
Behandlingen går annars enligt schemat och vi kommer att hinna med 3 kurer på 2 månader vilket är snabbare än vad jag hade trott. Jag såg redan framför mig hur vi kan återgå till vårt normala liv redan under november men dagdrömmarna stoppades av en sköterska som påminnde mig om att han förmodligen behöver en lång stund på sig för att återhämta sig efter avslutad behandling då den är så tuff och intensiv. Vi får nog låta honom börja på dagis på deltid och öka allteftersom han mår bättre.

Pappa och mormor kom strax före lunch och vi gjorde oss redo för hemfärd. Plåstret som sitter över nålen i porten behövde bytas då det hade släppt lite och läkte in bakterier. Under höga skrik och stora protester förstås, förstår inte vart den där terapeuten har tagit vägen som vi har blivit lovade....
Oppli hade i alla fall blivit lovad en tur till leksaksaffären för att lösa in ett presentkort som han har fått, han fick välja fritt och trots våra försök att leda in honom på t ex lego eller något annat stimulerande valde han en stor batteridriven motorsåg *suck*.
Till lunch fick han en pizza som han lyckades få i sig några bitar av och detta är det första han har ätit på flera dagar nu!!!

Eftermiddagen och kvällen har fungerat helt smärtfritt men vi fortsätter för säkerhets skull att regelbundet ge honom alvedon och morfin, vi vill att han ska ha det så bra som möjligt den korta stunden han får vara hemma. Vad konstigt det känns att hela familjen sover hemma, man har liksom vant sig av med de få rutiner man hade hemma och blir något rådvill när det börjar närma sig läggdags......

Har kommit på den största anledningen till att inte vara singel någonsin, igår kväll kryllade vårt sovrum av insekter o dyl. och jag var på gränsen till panikslagen...den totala summan av slakten blev 2 harskrankar, 2 malar, 2 spindlar (varav en enorm), 1 bärfis, 1 skalbagge av obestämd sort samt ett antal mindre kryp som egentligen inte utgjorde någon livsfara! Jag har ett förslag till en utökning av äktenskapslöftena; att älska henne i nöd och lust samt undanhålla alla småkryp från hennes närhet! ;o)

När jag kom till sjukhuset idag möttes jag av en pigg och glad 4-åring och en betydligt mer dämpad man med huvudvärk. Oppli fullkomligen strålade när han fick syn på mig och så jag behövde detta!!! Mitt i höjdhoppsfinalen kom familjen Andersson på besök och vi fick kämpa hårt för att få ungarna att vänta med att gå ner till kiosken tills finalen var avklarad. Väl nere i kiosken fanns det ingen hejd på deras vilda framfart och mot mina principer lät vi de härja trots en del människors höjda ögonbryn, det var så härligt att se Oppli fara fram som ett friskt barn.

Vi fick glädjande besked av läkaren idag, om Oppli klarar sig utan morfindropp under kommande natt kan vi åka hem imorgon. Visserligen bara för ett dygn men som vanligt är varje timme hemma behövlig efterlängtad. Hans värden ser bra ut, han är pigg och smärtorna har avtagit något! Och just nu ser det ut som att han klarar sig fint med morfin i sonden istället så natten får avgöra det hela.

Björn åkte hem på kvällen och Oppli och jag hade en härlig, sen kväll framför TVn. Han har beställt ett par lila pulsvärmare av mig så stickandet fortsätter i full fart och mitt största problem under kvällen var hur jag skulle få upp de små pärlorna som ska med i stickningen på garnet. Så ja, man kan säga att dagen har varit bra när man kan avsluta den med små, vardagliga problem......

Tack för alla paket, presenter och kort som har kommit till Oppli och oss!

Berg och dalbana är riktigt kul att åka, men en känslomässig sådan är oerhört utmattande. Opplis humör går verkligen upp och ner och man kan aldrig veta vad som kommer och hur han mår när man vaknar på morgonen.

Idag har vi haft en liten kille på ett strålande humör, ingen vågade koppla bort droppet igen så smärtorna var under kontroll. På förmiddagen betades den obligatoriska turen till kiosken av och efter det kom tjejerna från skaparverkstan in med en liten bricka färger och pyssel till Oppli som han kastade sig över.

Läkaren som skrev in oss är tillbaka från semestern och det var roligt att träffa henne igen. Hon berättade att cytostatika är beställt till nästa torsdag men att det är hans värden som avgör om han kan påbörja behandlingen då eller inte. Just nu är hans vita blodkroppar så smått på väg uppåt men ingen kan säga hur fort det går innan de är tillbaka på ett normalt värde. Blir det inte på torsdag så blir det på måndag, det är i alla fall säkert. Han har en infektion i sin kropp men ingen kan säga vart så man fortsätter med den breda antibiotikan i några dagar till. Men huvudsaken för oss just nu är att vi märker av en förbättring i hur han mår och han har varit mycket piggare idag än vad han har varit på länge!

Då Jessan behöver åka tillbaka hem idag passade vi tjejer på att ta en shoppingrunda innan det var dags för hemfärd. Oppli ville inte att Jessan skulle åka och började nästan gråta när hon sa hej då :o(
Jag följde med mor hem till oss så att hon ska slippa sova själv i huset, som kompensation för det tvingade jag henne att spela Guitar Hero ;o) Försökte sälja in spelet till henne med argumentet att hon inte kunde vara sämre än barnbarnen och lovade henne lite hårdträning.....

Söndagen har varit jobbig, det är anledningen till varför bloggen är så försenad. Vi hade en sovmorgon och förmiddagen gick hyfsat bra. Oppli har återigen fått smak på stora kiosken och denna gång handlar han på sig klubbor som han sparar i en påse till senare. Det är bara det att han endast är intresserad av jordgubbsklubborna i lösgodisdisken och efter några vändor till kiosken där han har plockat ut alla röda klubbor är de nu slut. En av sjuksköterskorna kom på idén att vi kunde plocka bort honom från droppet en kort stund för att ta oss en promenad till närmsta affär. Sagt och gjort, en promenad i duggregn är bättre än inget alls... Tyvärr fanns det inga klubbor i affären men tack och lov nöjde sig Oppli med att inhandla vanligt lösgodis. Detta innebar att han återigen har hänfallit till sin gamla favoritsyssla att klippa sönder godiset med nagelsaxen.

Efter lunch bestämde vi oss för att även idag ge honom lite lugnande för att kunna göra en noggrann munvård. Denna gång var det min tur att göra det och Björn fick vänta tillsammans med Jessan i föräldrarummet. Av någon anledning slog försöket slint, Oppli fick någon sorts snedtändning av den lugnande medicinen och blev hysterisk när jag började peta honom i munnen. Han grät, skrek, slog och sparkade vilt omkring sig. Han försökte ta sig ur sängen för att gå till pappa men kom inte så långt då kroppen inte svarade på hans försök och varje ansats av mig att försöka hålla i honom och lugna honom gjorde honom bara än mer hysterisk. Till slut fick jag kalla på sköterskan som fick hämta Björn för avlösning. Jag bröt samman och låste in mig på toaletten, stackars Björn lämnades ensam att ta hand om två hysteriska familjemedlemmar.

Lugnet efter stormen, Björn och Jessan åkte hem för att Björn ska repa under kvällen och jag var ensam med Oppli. Efter ett tag gick det betydligt bättre och Oppli verkade inte ha lika ont längre så morfindroppet kopplades loss för att ersättas med morfin i sonden. Tanken är att slippa morfindroppet helt så att vi kan börja planera för en hemfärd.
Klockan åtta på kvällen fick han ett ryck och vill ut och cykla i korridoren samt leka i dagrummet. Det var länge sen..... Personalen verkade något förvånade över att se den annars så trötte Oppli cykla runt i korridoren och vara trevlig mot alla han mötte. :o)
Tyvärr visade det sig att morfindroppet behövdes inför natten då Oppli fick mer ont när han väl hade bäddats ner. För att natten inte ska bli alltför tung för honom satte man tillbaka droppet och gav honom en liten bonusdos för att han ska kunna somna lättare. Vilken dag!