Äntligen har vi kommit fram till sista omgången!!
I morse satte Oppli och jag av till sjukhuset med packade väskor och blandade känslor. Vi kände oss båda väldigt glada och förväntansfulla då detta förhoppningsvist ska bli den sista kuren cytostatika samtidigt som vi inte såg fram emot att Oppli ska få nålen isatt igen. Björn har planerat att jobba t o m onsdag så vi får klara oss själva på sjukhuset under början på denna vecka.

Vi passade på att få in nålen så snabbt som möjligt och denna gång hade vi tur då Åsa jobbade och kom förbi med dockan Wille. Efter en stunds lek var det dags men tyvärr verkade det inte som att leken gjorde någon skillnad denna gång, Oppli var lika hysterisk som ofta annars men som vanligt lugnade han sig så fort nålen och plåstret satt på plats.

Första cytostatikadosen sattes igång under eftermiddagen så innan dess passade vi på att pyssla i skaparverkstan, gå till kiosken samt leka i lekrummet. Doktor Åsa gjorde en rutinkontroll på honom och som gengäld för att hon fick klämma på hans mage fick han klämma på hennes. Han fick stora ögon när han fick höra att det låg en bebis i hennes mage och klämde fascinerat på.
Det som fascinerar mig är att han numera kan rabbla sitt personnummer själv, mycket imponerande!

Lagom till middagen kom pappa med middagen, han var så slut efter en heldag på jobbet att han fick åka ganska snart igen för att inte riskera att somna bakom ratten. Själva avslutade vi kvällen med lite pistagenötter framför TVn, lugnt, stilla och mysigt....