Imorse hade jag ställt väckarklockan på 07.45 för att vara hyfsat vaken när sjuksköterskan kommer in för att ge antibiotika. Hon kom kl 07.30, 10 minuter senare kom två till *grrr* Jag tror inte att de tycker om mig på denna avdelning....

Mitt i legobygget fick vi beskedet att vi kunde åka upp till onkologen så snart vi önskade så vi rafsade ihop våra saker och skyndade oss till vår älskade avdelning. Tillbaka på samma rum igen med alla kära välbekanta ansikten omkring oss! Och veckans höjdpunkt enligt Oppli, Skaparverkstan mellan kl 10.00 och 12.00, idag fick vi måla en drake som vi kan släppa lös i höstvindarna.
Oppli sprudlade idag! Han ville tillbringa så mycket tid som möjligt i lekrummet och jag kan ärligt säga att jag nog aldrig har sett honom så här lekfull och full av energi på sjukhuset förr. Han äter som han ska nu och vi har skippat sondmaten samt alvedonet för tillfället.
När jag var på väg in i duschen med honom upptäckte vi att hans plåster över nålen höll på att lossna. Så sjuksköterskan, undersköterskan, lekterapeuten och jag gjorde oss beredda för det stora ingreppet att förstärka plåstret. Olivers skrik kan spräcka glas, i a f trumhinnor... Att någon kan vara så hysterisk över att man sätter ett nytt plåster över det befintliga övergår mitt förstånd men vi har inget annat val än att respektera rädslan och försöka jobba med den.
En timme senare kommer läkaren in med den goda nyheten att vi kan få komma hem idag....ok....super, men....kunde hon inte ha kläckt ur sig det en timme tidigare?!? För att inte stressa honom mer än nödvändigt efter den första pärsen ville jag att man gav honom lugnande för att underlätta bortplockandet av nålen. Opplis blodprover visade idag att infektionen i kroppen har minskat och att de vita blodkropparna har börjat stiga så smått. Dock behövde han trombocyter (som hjälper till att levra blodet) samt få en sista dos antibiotika kl 16.00 Sedan återstår provtagning på onsdag för att se om hans värden är tillräckligt bra för sista cytostatika kuren, eller som de säger här "cyto-kuren" ;o)
Killen gillar ju snurrmedicinen så det var inga problem alls att få bort nålen idag. I sitt omtöcknade tillstånd ville han till och med vara med och pilla bort plåstret vilket aldrig har hänt förr!

Idag har vår underbare granne gjort ännu en av sina superinsatser, han åkte med Björns katt Ellen till veterinären för att få henne kastrerad åt honom! Tusen tack för att du finns Ulf!

Känns det inte lustigt att behöva säga följande till sitt barn: "Mamma ska bara gå ner till bilen med lite saker, stanna på rummet för dina trombocyter kommer snart!"