Idag har det varit full fart på Oppli, har knappt hunnit med i hans takt och ibland kan jag undra vad vi överhuvudtaget gör här. Frustrerande att den enda anledningen är att han behöver antibiotika i den utsträckning, hade det räckt med en dos morgon och kväll hade jag gladeligen kört honom fram och tillbaka för att kunna spendera mer tid hemma!

Fick en flashback inatt, när klockan hade krupit lite över midnatt kom en sköterska in för att tala om för mig att hon ville att jag skulle gå och lägga mig. När jag talade om för henne att jag lägger mig när jag är trött annars somnar jag ju inte svarade hon att jag minsann såg trött ut. Helt otroligt att sitta i en sådan situation som 36-åring, det var allt länge sen jag hade en diskussion om mina läggtider med någon. Hon menade på att jag behövde ha kraft och ork till morgondagen för Opplis skull och jag replikerade med att jag har full koll på läget, vi har ju ändå suttit i denna situation ett tag nu... Det ironiska är att hennes omtanke hade helt motsatt effekt, jag hade precis börjat gå ner i varv och hade kunnat somna ganska snart om inte hennes ohyfsade påhopp hade fått spinn på mig igen. I barnslig trots ställde jag väckarklockan och när morgonpersonalen infann sig välkomnade jag de med ett stort och glatt leende, till synes helt utvilad. ;o) Under ytan lurade tröttheten, till större delen orsakad av en hård och smal säng som har fastnat i ett läge alltför högt ovanför golvet. Varje gång jag vände mig om fick jag en känsla av att ramla ur sängen och vaknade till, dessutom var det alldeles för varmt i rummet och jag låg och svor över den gamla surkattan som hade mage att behandla mig som ett barn!

Idag var det så dags för en tur till kiosken igen och vi passade även på att ta en fika i cafeterian. Hellre betala 20 spänn för en kopp java än att besvära personalen med att hämta en gratis kopp ;o) Nädå, så illa är det inte, smakar lite gott med bryggkaffe bara för omväxlings skull! Oppli fick korn på två ambulanskillar från Örebro som satt och åt lunch, han skulle prompt sitta bredvid de. Behöver någon låna killen någon gång för lite effektivare raggning så är det bara att säga till...
Jag skickade iväg honom till kiosken i förväg med en femtiolapp för att han ville ha två små påsar dillchips. (efter att ambulanskillarna hade gått måste tilläggas, det fanns ingen baktanke från min sida med detta) Jag hinner ifatt honom när han står på tå i kassan och säger till damen "Och så ska jag ha en trisslott också!"

Under eftermiddagen tillbringade vi en stund på onkologavdelningen i jakt på lite sällskap och sedan dök pappa upp med en "favorit i repris" middag, samma burgare från samma kedja som igår. Oppli äter faktiskt lite även fast han får full mängd sondmat nu, det verkar som att de största besvären sitter i halsen men det fungerar att tugga och svälja försiktigt. Han har en något nasal och hes ton i rösten så det är säkerligen halsen som är värst drabbad denna gång.

Väl hemma har jag länge stått och dreglat över min nya tvättmaskin, jag ska bespara er alla tekniska detaljer men låt mig säga att den är hot hot hot!! Jag älskar denna maskin och kan knappt bärga mig till hans kompis tumlaren kommer upp för att motta min beundran. I ärlighetens namn får jag erkänna att jag förmodligen är ganska lättimponerad vad gäller vitvaror, den förra tumlaren matchade de mörkbruna detaljer från när huset byggdes och då förstår ni säkert vilket sekel jag pratar om..... 30 år senare har frun fått nya maskiner till tvättstugan. Yippie!!

Dagens wisdomsord från Oppli "Det är viktigt att säga hejdå innan någon dör!" Fråga mig inte vart han fick dessa tankar ifrån.